SICO tillsammans med andra spelarorganisationer i Sport-Pro Sverige ifrågasätter delar av RF:s förslag till regelverk för Match-Fixing

Remissvar angående förslag till Idrottens reglemente för vadhållning och manipulation av idrottslig verksamhet (”reglementet”).

Sport-Pro Sverige är en ideell organisation vars syfte är att bevaka svenska professionella idrottsutövares rättigheter inom idrotten. Medlemmar i Sport-Pro är SICO (Sveriges Ishockey­ spelares Centralorganisation), SBIF (Svenska Basketspelares Intresseförening) SFS (Spelarföreningen Fotboll i Sverige), samt den svenska sektionen av Skiers-Pro (alpina skidåkarna).

SICO har genom sitt medlemskap i EU Athletes deltagit i ”Project lntegrity” som finansierats av EGBA (European Gambling and Betting Association). Genom projektet kom SICO att ut­ bilda samtliga spelare i SHL i den ”Code of Conduct” som tagits fram inom ramen för projekt­ samarbetet mellan EU Athletes och EGBA. SICO har således varit proaktiva i förhållningen till vadhållning och manipulation.

SBIF har genom sitt medlemskap i EU Athletes deltagit i ”Protect lntegrity” och varit med att utarbeta projektets ”Code of Conduct” som anger hur idrottsutövare ska förhålla sig till vad­ hållning och manipulation.SBIF har även utbildat och informerat spelare i Basketligan om detta ämne och verkat för en idrott utan vadhållning och manipulation.

SFS har på eget initiativ de två senaste åren jobbat med information och utbildning för sina medlemmar i Allsvenskan, Damallsvenskan och Superettan utan att får hjälp med finansiering av detta. Vid mötena med medlemmarna så har vi informerat om hur man skall förhålla sig till betting och matchfixing och även vilka krav som ställs på spelarna genom Svenska Fotboll­förbundets regelverk. Precis som SICO har SFS sett till att vara proaktiv idenna mycket viktiga fråga.

Sport-Pro och dess medlemsorganisationer anser att det är bra att det införs regler för att motverka manipulation av idrottslig verksamhet. Vi motsätter oss emellertid mycket starkt mot förslaget att införa ett angiverisystem i svensk idrott. Vidare motsätter vi oss de rigida bestraffningsbestämmelserna som vi anser inte medger att det tas tillräcklig hänsyn till omständigheterna idet individuella fallet. Vi anser att det måste införas ett system där utredningsenheten är skild från bestraffningsorganen. Sammanfattningsvis uppfyller inte reglementet de krav på rättsäkerhet och opartiskhet som rimligen borde kunna krävas.

Om ett reglemente med angiveriskyldighet ska införas måste det göras med ett absolut skydd för individens integritet och anonymitet i anmälningsförfarandet. Vikten av full anonymitet vid anmälan är så pass viktig att ingen, inte ens Polisen, i efterhand ska kunna ta reda på vem som gjort anmälan. Detta medför givetvis ett problem för anmälaren men det bör gå att i ef­terhand påvisa att viss anmälan gjorts från en viss person idet fall anmälaren kan redovisa när i tiden anmälan gjorts och vad som då anmälts. Enligt uppgift är det finska systemet för anmälan – Red Button – helt säkert och kan inte spåras. Vi har också kännedom om leveran­törer i Sverige som byggt liknande system för andra organisationer och företag.

Utöver våra generella synpunkter har vi följande konkreta synpunkter på förslaget till regle­mente som vi vill framföra.

1§ Vadhållning samt manipulation

Under punkten 1.1 anges att Specialidrottsförbund (SF) har rätt att föreskriva om (andra) tävlingsbestraffningar eller göra andra tillägg till reglementet. Vi emotsätter oss att enskilda SF ska ges befogenhet att utvidga de i reglementet angivna tävlingsbestraffningarna. Reglemen­tet borde utgöra ”ramen” för vilka påföljder som kan drabba enskilda idrottsutövare etc. Om motiveringen till detta är att SF ska få möjlighet att anpassa reglementet efter dess egna id­rottsliga verksamhet så bör SF även ges befogenhet att inskränka eller bortse ifrån reglemen­tets bestämmelser i sina stadgar.

Kravet på att individen vid varje tillfälle ska känna till innehållet i reglementet förutsätter att individerna erhåller regelbunden och anpassad utbildning. Vid bestraffning måste det således kunna beaktas i vilken utsträckning som individen faktiskt genomgått utbildning. Vi anser där­för att det bör anges i bestraffningsbestämmelserna att en påföljd kan lindras eller utebli helt om individen inte erhållit någon form av utbildning inom området. Här ser vi att det är viktigt att RF tar fram utbildningsmaterial kring detta och att det följs upp hur respektive SF genom­för denna utbildning.

Under punkten 1.3 anges en skyldighet för individ att omgående underrätta vederbörande SF om individen blivit kontaktad av någon för att medverka till vadhållning eller annan manipu­lation. Vi anser inte att regelverket ska uppta en skyldighet för någon att anmäla överhuvud­taget då det exempelvis kan finnas situationer där individen blivit hotad till tystnad. Regle­mentet har inte beaktat de risker eller eventuella hotbild som kan föreligga gentemot indivi­den. Det är inte rimligt att individen ska riskera avstängning trots att individen inte själv del­tagit i manipulation eller gjort något fel. Konsekvensen av en underlåtenhet att omedelbart underrätta SF är oskäligt betungande i förhållande till den underlåtenhet som kan läggas in­dividen till last.

I svensk lag finns inte någon generell anmälningsskyldighet avseende brott. Endast när det gäller särskilt allvarliga brott (ex.mordbrand) finns en skyldighet att anmäla (se Brottsbalken 13:1 och 2 samt 23:6). När det specifikt gäller mutbrott som närmast är att jämställa med brott mot det föreslagna reglementet finns det inte någon skyldighet i lag att anmäla.

Det föreslagna reglementet går mycket längre när det gäller anmälningsskyldighet än vad som anges iCouncil of Europe Convention on the Manipulation of Sports Competitions. Kon­ventionen tar som utgångspunkt att det ska införas straffrättsliga bestämmelser för att be­ kämpa manipulation av idrottsevenemang.

Under punkten 1.5 anges att den som försöker övertala annan att begå förseelse mot regle­mentet kan drabbas av sanktion. Principen är i sin ordning om anmälningsskyldigheten tas bort (se ovan). Om anmälningsskyldighet finns kvar anser vi att det är orimligt att den som exempelvis ger rådet att inte anmäla pga hot ska riskera att drabbas av en sanktion. Likaledes kan situationen uppstå där någon får kännedom om att annan blivit tillfrågad om att delta i manipulation. Denne person blir då skyldig att anmäla. Vi anser som ovan att någon generell anmälningsplikt för individer ej ska förekomma.

Vi vill dock understryka att den utbildning som ges till individerna givetvis ska uppmuntra till att alla överträdelser och misstänkta överträdelser anmäls. Vi är alltså starka förkämpar för en icke-manipulerad idrott.

2  § Bevisning

I paragraf 2 anges att det ankommer på anmälaren att styrka att ett brott mot reglementet har begåtts.

Beviskravet bör följa vad som gäller allmänt i straffrätten, dvs styrkt bortom allt rimligt tvivel. En uppluckring av beviskravet är inte rimligt med hänsyn till de allvarliga sanktioner som kan följa för förseelser mot reglementet.

Vi anser också att det är fel att uppgifter som lämnas av domare eller annan tävlingsfunkt­ionär ska ha högre bevisvärde än annan bevisning. Det är ur rättssäkerhetssynpunkt inte på­kallat att i reglementet ange att vissa personer har högre trovärdighet än andra. Med tanke på beviskravet riskerar idrottsutövare att hamna i en väldigt utsatt situation om exempelvis en idrottsutövares och en domares ord står mot varandra. I denna situation är idrottsutöva­ren i princip dömd på förhand.

3 § Handläggning av bestraffningsärenden m.m.

Generellt anser vi att det bör införas preskriptionsbestämmelser som följer svårighetsgraden av förseelsen.

Överhuvudtaget anser vi som ovan angivits att något angiverisystem inte ska införas. Införs ett sådant system trots våra invändningar förefaller det väl långt att ha tioårig preskription på exempelvis skyldigheten att anmäla att man fått kännedom om att någon blivit kontaktad av annan som försökt få individen att delta i manipulation eller vadhållning i strid med reglementet. För underlåtenhet att anmäla bör en mycket kortare preskriptionstid gälla. Det kan annars få oöverskådliga konsekvenser om det efter exempelvis 8 år upptäcks manipulation och denne individ anger samtliga personer han under tiden kontaktat. Alla de personer som individen kontaktat kan då drabbas av allvarliga sanktioner långt efter förseelsen.

Som vi ovan antytt anser vi att bestraffningsärenden ska handläggas av oberoende instans. Det är inte lämpligt att det är samma instans som i vissa fall både utreder och utdömer be­straffning i första instans. Detta gäller även om det är olika personer inom visst SF som utre­der respektive beslutar.

När det gäller överklagan till Riksidrottsnämnden anser vi att en överklaganderätt ska införas men vi anser att Riksidrottsnämnden inte är tillräckligt oberoende i förhållande till RF för att man ska anses uppfylla kraven på en oberoende och rättvis prövning iden mening som följer av Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Vi anser alltså generellt att det inom idrot­ten alltid bör förekomma två instanser som är helt oberoende från RF och SF.

När det gäller handläggningen av bestraffningsärenden anser vi att den anmälde när han er­håller del av anmälan också ska informeras om (i) sin rätt att anlita juridiskt ombud, (ii) vilka bestraffningskonsekvenser som kan bli aktuella om den anmälde inte svarar eller blir fälld till ansvar (iii) sin rätt att få muntlig förhandling vid prövningen och (iv) sin rätt att åberopa skriftlig och muntlig bevisning. Det är även fullt rimligt att RF står för individens kostnader i ärendet om individen frikänns.

Vi anser att det kan vara rimligt att stänga av någon under utredning om det föreligger myck­et försvårande omständigheter och det är sannolikt att förseelsen kommer att leda till en avstängning. Avstängning under utredning bör emellertid användas endast i undantagsfall. Vi anser också att det måste klargöras vem som ska stå den ekonomiska risken i det fall den anmälde senare inte får någon påföljd för förseelse mot reglementet. En avstängning får mycket allvarliga – kanske ibland irreparabla – följdverkningar. En avstängd idrottsutövare kan drabbas av allvarligt ekonomiskt bortfall (utebliven lön, prispengar etc). Det måste alltså klargöras vem som ska kompensera den avstängde om han senare inte får någon påföljd.

Med tanke på de allvarliga skadeverkningar som kan drabba individen pga obefogade anmälningar anser vi att förfarandet i utredningen liksom i bestraffningsärendet bör behandlas med sekretess. Reglementet bör således kompletteras med sekretessbestämmelser.

4 § Påföljder

Generellt anser vi att det bör införas varning eller motsvarande som påföljd vid mindre allvar­liga överträdelser. Systemet blir alltför stelbent om den minsta avstängningstiden är 6 måna­der oavsett förseelsens art eller de bakomliggande omständigheterna (minst hälften av 1 år). Påföljden bör också kunna lindras eller helt utebli om det är visat att den anmälde inte fått någon information om eller utbildning i reglementet.

Vi anser vidare att påföljd helt bör kunna underlåtas om synnerliga skäl föreligger, exempel­vis om individen blivit utsatt för våld, allvarligt hot eller våld/hot mot hans närstående. På­följd bör också kunna underlåtas helt om den anmälde är mycket ung och man kan anta att fråga varit om exempelvis oförstånd mer än avsiktlig överträdelse.

Avstängningen bör kunna begränsas om det bedöms skäligt till att omfatta den aktuella idrot­ten och inte per automatik innebära ett förbud att delta i träning, tävling, uppvisning eller utöva uppdrag inom idrottsverksamhet inom SF eller RF. Påföljden bör inte hindra en person att delta i motionsidrott.

Vi motsätter oss också att nedsättning ska kunna ske om personen medverkar i utredningen. Inom svensk straffrätt ges ingen generell rabatt för medverkan. Detta riskerar också att leda till att samma förseelse medför olika påföljder beroende av om den anmälde exempelvis an­ givit andra personer som deltagit i manipulationen. Vi anser inte att angiveri ska belönas med påföljdslindring då det också riskerar att oskyldiga personer pekas ut i utredningar.

§ 5 Rätt att överklaga

När det gäller tid för överklagan anser vi att överklagandefristen bör löpa från den dag beslu­tet har delgivits parterna eller från tid då beslutet har meddelats om parterna dessförinnan blivit delgivna när beslutet ska meddelas. Eftersom överklagandefristen är relativt kort är det viktigt att säkerställa att parterna fått del av beslutet.

Vi anser generellt att besluten inte ska kungöras förrän de vunnit laga kraft med hänsyn till skyddet för den anmälda individens integritet.